reliance

Naturligt beteende

Hästen som står i ditt stall idag är i mångt och mycket samma häst som människan en gång för 5000 år sedan tämjde. Under generationer har det naturliga urvalet gjort arten anpassad till den miljö den levt i. Idag finns inga ursprungliga vildhästar kvar, men genom att studera förvildade hästar och frigående tamhästar, kan vi lära oss mera om hästens naturliga beteende.

Ursprungligen är hästen ett stäpplevande djur, som är anpassat till att huvudsakligen livnära sig på gräs och andra växter. Att söka föda och äta är den mest tidskrävande av hästarnas aktiviteter, och de ägnar minst 12 timmar per dygn åt detta.

Hästarnas sociala liv är uppbyggt kring den så kallade haremsflocken. Den består av en vuxen hingst och 2-4 ston som hingsten erövrat. I flocken ingår också en del unghästar, men så snart de närmar sig könsmognad lämnar de födelseflocken. Fölen går med sina mödrar och avvänjs först någon månad innan nästa föl föds. Det finns en social rangskala där varje häst har sin plats. När rangordningen en gång upprättats och alla hästarna känner varandra, brukar det räcka med att en ranghög häst hotar, så går en ranglåg undan. Bara om det kommer nya hästar till flocken, så att en ny rangordning måste etableras, blir det allvarliga bråk.

På den öppna slätten, hästens naturliga miljö, är rovdjur ett ständigt hot, och hästarna måste därför hela tiden vara uppmärksamma. Flocklivet hjälper hästarna att skydda sig: många par ögon upptäcker lättare ett hot, och dessutom är det svårare för ett rovdjur att se ut ett enskilt byte i vimlet av hästar. Flocken håller ihop och hästarna är sällan längre från varandra än 50 meter. Hästarna i en flock synkroniserar sitt beteende, så att många hästar gör samma sak samtidigt. Det är också ett sätt att stärka sammanhållningen. Det här kan man se om man iakttar en flock hästar på sommarbete: vilar en häst så vilar i regel hela gruppen, och när någon övergår till att beta dröjer det inte länge förrän alla hästarna betar.